Svensk ordbok 2009, webbversion
[fätakåmpli´]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
fait ac·compli●(nytt) sakläge som inte kan resoneras bort
och inte är lätt att omintetgöra
af.pol.stormakten besatte snabbt området och ställde därmed grannstaterna inför ett fait accomplisedan 1881av fra. fait accompli med samma betydelse; jfr faktum, komplett