Svensk ordbok 2009, webbversion

fait accompli [fätakåmpli´] substantiv, ingen böjning, neutr. fait ac·compli●(nytt) sak­läge som inte kan resoneras bort och inte är lätt att omintet­göra af.pol.stor­makten besatte snabbt om­rådet och ställde där­med grann­staterna in­för ett fait accomplisedan 1881av fra. fait accompli med samma betydelse; jfr faktum, komplett